Besökt förflöt helgen i en helt annan närvaro, nu är det mitt i veckan igen. En lätt dimma breder ut sej i mitt residens medan jag fixerar mitt skelett. Snart är det inte längre mitt skelett. Det är ett smutsigt skelett; även om jag mejslat fram det så gott jag kunnat så kladdar skuggorna i hålrummen. Jag måste säja att blyerts är en smula förädiskt. Det kanske kan säjas om alla medium, men blyerts för med sej en känsla av att vara ytterst lättarbetat och ändå i stånd att skänka förbluffande resultat. Detta med hastigt och enkelt tillgängliga korrigeringsmöjligheter inuti en arbetsform som inte kräver några tunga kemikalier. Men… Korrektionerna blöder. För att nå fram kräver det samma flit som allt annat. Och beständigheten är diskutabel. I ögonblick av klarhet verkar blyerts inte vara mer än ett skissmedium som kan tänjas en aning. Om man är ute efter de förbluffande resultaten bör man söka sej till ett mer uppenbart ansträngande medium. Det slitsamma är oundvikligt. Förbluffade resultat eller inte. Hädanefter ska jag dock försöka undvika det förbluffande i förmån för det djärva. Vad medium beträffar gäller det att vara öppen men medveten. Allt på en gång. Akryl är vackert till exempel. Plast håller i längden. Om man bara kunde slippa dessa förhatliga penslar. Nåväl. Nu ska jag inspektera sprickorna.
