Sniglarna.

Kamrater kamrater. Nu är, på grund av obeskrivlig efterfrågan, de gamla synderna injicerade i det internetala näteverket, smakfullt utbjudna att audiologiskt åtnjutas via den plattform som numera må tyckas vara just en platt form – min rymd. Håll till godo. Tropisk garage grunge framförd av bitande sniglar!

Konstharts i residenset.

Min garderob är sinnessjukt full igen. Utan förvarning fylldes mitt hem med gammla kläder. Eftersom jag hade spenderarbyxorna på bjöd jag in ett par isbjörnar på schamala-schamala-te. De kom med galgar av plast och jag föreslog dem vistelse i en hermetiskt tillsluten glasburk. Snart är det dags för gardinernas dans.

Spenatimplantat.

Det drar i mina fönster. Glaset stretar emot. Rummet är en gigantisk kub av lakritsdoftande dimma. Det osar om mej och en fantasi av manchestertyg kryper längs taket. Jag stänger av och på min sexighet. Från under soffan tittar det fram en säl. Den gråter kloroform och jag förstår att min tid håller på att lösas upp. På ett golv av tårar breder jag ut min kropp. Jag har redan en dolk i ryggen så varför inte en till? De kan fungera som fästen till de vingar jag håller på att bygga. Jag tar spenaten ur frysen. Där inne finns ett mörker som aldrig tar slut. Innan jag hinner stänga fryser golvet och jag halkar in i det hörn där drömmarna samlats. Det frostiga paketet smälter i mina händer och jag funderar. Är detta en uppmaning att fläta de gröna bladen kring mina revben? Det börjar bli varmt där ute. Det är sommaren. Det är ett som är säkert. Och när som helst kan jag gömma mej under en tigermönstrad filt.