Galning.

Utifrån en av de frågor som svarats. Filavföring. Kanske mina ord. Kanske. Drygats ut som total frånvaro av epitet. Som identitetens cement. Kan jag få en rustning av citroner. Besluten bor i små tunnlar framför kraniets brinnande fettkuddar. Där kan dom vara. Föregripandets fjäril, paralyserade drömmar och ökenandedräkt inuti ett kanon av blödande skoskav vars identitet förment besprutar sin kropp med elände. Det var ett alter ego som ruinerade butiksbiträdets sprutor och sedan långsamt förskönade sin personlighet med dofter av tomrum. Gastronomiskt utmätt. Generositet. Jag behöver en fjäril. Fantasifostervattnet är för länge sedan friserat på sådant vis. Planerade du en tripp med tåget? Det var som tusan. Längs havets botten går en räls till mitt morfologiska plantage. Igen. Kom och hälsa på. Igen.

Kruskakli som pansar.

Mitt termosliknande utbrott. Ett luddigt vokabulär signalerar det som skulle kunna vara en planerad tids fruktstund men aldrig riktigt förpassats genom den månlandaratmosfär som var så efterlängtad. Blodigt huvud med händer av betong. Fostrets mjuka membran pressas ut mellan knogarna. Hur vill jag slå kullerbyttor i ett tempel av äggskal? Det har aldrig varit frågan. Föreställ dej ett kugghjul så panorerat att en minutiös studie av kokosnötens mörker nästan aldrig och framför allt inte levererar bensin ovanpå ditt innersta allvar. Det är ditt allvar. Slamkryparen inom mej betalar. Hand i hand genom myntens landskap med skedar till träd och vibrerande absiders gas flygande genom strupen. Nu rullar tiden. Allt ska bytas ut. Allt mot mangold.