Kastad in över verkligheten. Stum som salt. Från besöket har jag levererat hjärntvättad inspiration. Tidernas förflytande primalregn i en sötsmakande tunnelfärd genom mina ådror. Exalterande fördärv lyser bländande backspeglar och min tanke yr i natten. Jag embarkerar tomheten och dess anleten. Långt bortom skjutdörrarna är min säng försvunnen. Jag luktade på uppgivenhet – det var en ört som sov. Allt kunde vara bättre nu. Hur ska jag passera igenom den här katastrofen?
