Händelserna i förväg har jag för anledning att bekräfta förgängligheten av gula remsor. Förvarnar även för positiv effekt av att låta det hela dra i sinnet. Man kan fundera över solen och sedan promenera. Kanske i snö eftersom det är kallt. Isande är dessutom blicken från den utkastade madonnan – vars bitvis tidskamoflerande klädnad bidrar till kårar sända som små radiosignaler längs atmosfären. Det hela må vara teater där man inte får spilla men också ett tolkningsvansinne att användas som regnkappa för aristokrater. Istället manar jag att genom integralpoesi klistra gula remsor vid din andedräkt. Bestört över alternativen vill jag minnas.
